#4 När målningen läcker.

När målningen läcker är den inte färdig. Den är inte begränsad i kanterna. Den håller inte ihop. 

Den flyter ut som en misslyckad sufflé. Och sjunker ihop. 

Det känns i magen att harmonin saknas. Den är ett illamående helvete. 

Då får den ligga till sig en tid. Kort eller lång. Sen har i bästa fall kroppen målat vidare, dragit ihop, koncentrerat. Och tätat läckorna. 

Färdig!!


#3 Fan vad det är motsträvigt ibland

Nu har det gått en dag. Och jag får ingen ordning på grejerna. Jag vet att jag ska ha med en figur som siktar mot stjärnorna. Men sen då? Just nu är det ett stort blått fält längst upp, som figuren i nedre delen tittar upp mot. Mycket vitt och några stänk av gult och rött, som är rester efter det som var innan jag målade över hela skiten. En sån här dag kan jag känna mig illa till mods när jag går och lägger mig. Som när man står inför något obehagligt. 

JESPER WALDERSTEN: Att måla handlar om att reducera, ta bort allt du tyckte var bra tills inga förväntningar längre existerar. Först då har du din jävla bild.”

Det är bara att göra som vanligt. Ställ undan skiten och låt den ligga till sig. På något sätt fortsätter hjärnan att måla och reducera och placera ut färger där de ska vara. Och framför allt ta bort och våga pröva något annat. 

Karl Larsson installerade ett litet fönster i sin ateljé, nästan uppe under taket. Fönstret ligger i rätt vinkel mot stafflit. På morgonen, det första han gör innan han går in i ateljén stiger han upp på en stege i angränsande rum, öppnar fönstret till ateljén och får en första, oförstörd blick av den målning han lämnade dagen innan. 

Så är det också. Det som kändes bra kvällen innan, kan vara skit dagen efter. Eller så är den bra. Den håller. "Först då har du din jävla bild"

#2 Ibland är det vingligt

Kreativitet kan ibland uppfattas som vingligt. Man far åt ena hållet, och åt andra och sedan sklinker man i diket. 

Det är så kul att hitta på nya saker, att pröva nya former och att överraska sig själv. Och så gör man ett sidohopp och tycker att - det här var ju kul. Det smakade ju gott. Men så blir man kletig i munnen och vill ha något annat Dags för nästa hopp. 

Det kan också handla om feghet. Istället för att stanna kvar i ett uttryck även när det börjar ta emot, så dyker man på huvudet in i ett helt annat. Och resultatet blir bara spretighet. 

Nä, nu är det hög tid att stanna vid max två uttryck och utveckla dem. De organiska formerna. Och mina modellerade figurer. 

#1 Räcker idéerna eller tar de slut en vacker dag? 

Är kreativitet en fylld hink som man kan ösa ur? Och som tar slut och når botten efter ett tag? Ska man alltså spara på sin kreativitet?

Nej. Det fiffiga med idéer är att de bara blir fler och fler ju mer man håller på. När jag målar och tecknar stimuleras något i den kreativa delen av hjärnan.  Det är som om associationerna förökar sig. I en krumelur kan jag plötsligt se en ny krumelur. 

Det säkraste sättet att starta en kreativ process är att låta pennan och penseln leka. Då kommer idéerna. 

Det säkraste sättet att inte generera någon idé är att tänka att nu ska jag skapa världens bästa idé. Då börjar man genast censurera sig själv.  Du låser dig själv och blir livrädd för att ge dig på pannån och pappret. 

Flödet är med andra ord det bästa sättet att skapa det oväntade. Tänk att du går in i ett rum i hjärnan. Där hittar du på en massa intressanta saker. Sen går du ur rummet, stänger dörren och går och lägger dig. Dagen efter kollar du på vad du gjorde i rummet. Och tänker. -Har jag gjort detta? Om du kan överraska dig själv kommer du att överraska andra. 





#3 Fan vad det är motsträvigt ibland

Nu har det gått en dag. Och jag får ingen ordning på grejerna. Jag vet att jag ska ha med en figur som siktar mot stjärnorna. Men sen då? Just nu är det ett stort blått fält längst upp, som figuren i nedre delen tittar upp mot. Mycket vitt och några stänk av gult och rött, som är rester efter det som var innan jag målade över hela skiten. En sån här dag kan jag känna mig illa till mods när jag går och lägger mig. Som när man står inför något obehagligt. 

JESPER WALDERSTEN: Att måla handlar om att reducera, ta bort allt du tyckte var bra tills inga förväntningar längre existerar. Först då har du din jävla bild.”

Det är bara att göra som vanligt. Ställ undan skiten och låt den ligga till sig. På något sätt fortsätter hjärnan att måla och reducera och placera ut färger där de ska vara. Och framför allt ta bort och våga pröva något annat. 

Karl Larsson installerade ett litet fönster i sin ateljé, nästan uppe under taket. Fönstret ligger i rätt vinkel mot stafflit. På morgonen, det första han gör innan han går in i ateljén stiger han upp på en stege i angränsande rum, öppnar fönstret till ateljén och får en första, oförstörd blick av den målning han lämnade dagen innan. 

Så är det också. Det som kändes bra kvällen innan, kan vara skit dagen efter. Eller så är den bra. Den håller. "Först då har du din jävla bild"

#2 Ibland är det vingligt

Kreativitet kan ibland uppfattas som vingligt. Man far åt ena hållet, och åt andra och sedan sklinker man i diket. 

Det är så kul att hitta på nya saker, att pröva nya former och att överraska sig själv. Och så gör man ett sidohopp och tycker att - det här var ju kul. Det smakade ju gott. Men så blir man kletig i munnen och vill ha något annat Dags för nästa hopp. 

Det kan också handla om feghet. Istället för att stanna kvar i ett uttryck även när det börjar ta emot, så dyker man på huvudet in i ett helt annat. Och resultatet blir bara spretighet. 

Nä, nu är det hög tid att stanna vid max två uttryck och utveckla dem. De organiska formerna. Och mina modellerade figurer. 

#1 Räcker idéerna eller tar de slut en vacker dag? 

Är kreativitet en fylld hink som man kan ösa ur? Och som tar slut och når botten efter ett tag? Ska man alltså spara på sin kreativitet?

Nej. Det fiffiga med idéer är att de bara blir fler och fler ju mer man håller på. När jag målar och tecknar stimuleras något i den kreativa delen av hjärnan.  Det är som om associationerna förökar sig. I en krumelur kan jag plötsligt se en ny krumelur. 

Det säkraste sättet att starta en kreativ process är att låta pennan och penseln leka. Då kommer idéerna. 

Det säkraste sättet att inte generera någon idé är att tänka att nu ska jag skapa världens bästa idé. Då börjar man genast censurera sig själv.  Du låser dig själv och blir livrädd för att ge dig på pannån och pappret. 

Flödet är med andra ord det bästa sättet att skapa det oväntade. Tänk att du går in i ett rum i hjärnan. Där hittar du på en massa intressanta saker. Sen går du ur rummet, stänger dörren och går och lägger dig. Dagen efter kollar du på vad du gjorde i rummet. Och tänker. -Har jag gjort detta? Om du kan överraska dig själv kommer du att överraska andra.