Kladdblogg

#1 Räcker idéerna eller tar de slut en vacker dag?

Är kreativitet en fylld hink som man kan ösa ur? Och som tar slut och når botten efter ett tag? Ska man alltså spara på sin kreativitet?

Nej. Det fiffiga med idéer är att de bara blir fler och fler ju mer man håller på. När jag målar och tecknar stimuleras något i den kreativa delen av hjärnan.  Det är som om associationerna förökar sig. I en krumelur kan jag plötsligt se en ny krumelur. 

Det säkraste sättet att starta en kreativ process är att låta pennan och penseln leka. Då kommer idéerna. 

Det säkraste sättet att inte generera någon idé är att tänka att nu ska jag skapa världens bästa idé. Då börjar man genast censurera sig själv.  Du låser dig själv och blir livrädd för att ge dig på pannån och pappret. 

Flödet är med andra ord det bästa sättet att skapa det oväntade. Tänk att du går in i ett rum i hjärnan. Där hittar du på en massa intressanta saker. Sen går du ur rummet, stänger dörren och går och lägger dig. Dagen efter kollar du på vad du gjorde i rummet. Och tänker. -Har jag gjort detta? Om du kan överraska dig själv kommer du att överraska andra. 

#2 Vinglar man för mycket åker man lätt i diket.

Kreativitet kan ibland uppfattas som vingligt. Man far åt ena hållet, och åt andra och sedan sklinker man i diket. 

Det är så kul att hitta på nya saker, att pröva nya former och att överraska sig själv. Och så gör man ett sidohopp och tycker att - det här var ju kul. Det smakade ju gott. Men så blir man kletig i munnen och vill ha något annat Dags för nästa hopp. 

Det kan också handla om feghet. Istället för att stanna kvar i ett uttryck även när det börjar ta emot, så dyker man på huvudet in i ett helt annat. Och resultatet blir bara spretighet. 

Nä, nu är det hög tid att stanna vid max två uttryck och utveckla dem. De organiska formerna. Och mina modellerade figurer.